Tickande bomb...

Då man har ett heltidsjobb, en häst, 3 x fotbollsträningar, håller i styrketräningspass och har en pojkvän som bor 13 mil bort samt vänner som behöver få se skymten av en ibland finns det inte så mycket tid över. Eller nä, över och över..?.. rättare sagt finns det inte riktigt så mycket tid så man hinner pussla ihop allt så mycket som man skulle vilja...


Det jag försöker säga är: Ett inlägg i veckan? Två? Vi får se - tiden och motivationen avgör. Under tävlingssäsong lär det ju dock finnas iaf motivation;)



När det är vinter och kallt och mörkt är inte motivationen riiiktigt på topp att åka till stallet och bege sig ut som en mishelingubbe och frysa händer och fötter av sig...

- och då hästen sen är mörkrädd blir det mindre roligt
- och då hästen sen är brunstig är det inte kul nånstans


Våran häst.. är väldigt speciell.
Att inte jag har flugit av och dött flera gånger är ett under. Vissa dagar en ängel - andra dagar är hon...billig.
Man kan komma och trava jättelugnt och jättefint på vägen och innan man vet ordet av det kastar hon sig i luften och börjar bocka och sparka som en tok. Frågan är: Blir man förbannad? Svaret är: - JA!

Förra veckan fick hon inte gå så mycket då tiden inte räckte till. Torsdagen blev en..flopp..där det slutade med att jag gick hem de sista 2 km (för att inte råka göra ngt dumt). Arg, less, förbannad. Min stubin var för dagen väldigt kort och våran häst var för dagen väldigt hemsk. (som en tickande bomb med hets-bock-attacker)

SÅ.. två sidor.
En som man avskyr...





..och en som man älskar:




Tjinge / T


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

usagainstthem

"vi kommer aldrig kunna bli bäst, men vi ska bli så mycket bättre än vad någon kunde ana!"

RSS 2.0